Sista dagen i Norwich

Kort bakgrund först:

När jag flyttade till UK sökte jag jobb i London. Fick anställning via agent på ställe "nära London". Jo visst, bodde man i Camden som vi gjorde först var det 2h resa. Så flyttade tillfälligt till samma stad som företaget, staden Ipswich. Väntade mest på jobb i London, men i brist på något direkt fick jag ta uppdrag i Norwich, en trevlig stad men ytterligare 45 minuter längre från London. Blev sen fast där, och har sedan dess flyttat ner till London pga uppdraget skulle ta slut, sen gjorde det inte det så blev kvar 6 månader till, samt kontoret i Norwich har flyttats till utanför stan, dvs ännu längre bort. Nu igår tog detta äntligen slut.

I ett försök att hinna vara trevlig mot alla samt göra klart en del saker, satte jag mig på tåget 06:30 upp till Norwich. På kontoret straxt efter halv nio..mao för en gångs skull tog det bara dryga 2h som det ska göra, istället för som två gånger tidigare i veckan 3.5h.

Satte direkt igång att jobba, och försökte att inte påminna om att det var min sista dag där. Nån kommenterade att jag verkade lite tjurig, fast visste att det skulle bli sent så försökte jobba i tystnad först.

Vid lunch gick jag till närmsta Sainburys och köpte så mycket kakor och dyl jag kunde bära tillbaka samtidigt som jag höll ett paraply och kämpade mot vrålblåsten på fälten runt kontoret. Slängde ut kakorna på mitt skrivbord, skickade ett mail till samtliga med kort annonsering om kakor och hrm att det var min sista dag.

Snabbt börjar det välla förbi folk förstås, som alla vill kolla lite läget, äta kaka, och i vissa fall bara allmänt fördriva tid. Nu flyger klockan fram, och passerar väldans snabbt 17:00. Nu kan jag återgå till återstående jobb.

Sist att göra var en lång session med en indier, nu i Indien, via sametime(typ msn messenger). Indiern har tagit över ett stycke jobb jag gjort förut (men hatat). Överlämnandet visade sig dock vara en evig process,...ungefär som att skala ett äpple med en sy-nål. Jag skulle nu bara garantera att min sy-nål förstod en ändring jag hjälpt honom göra, en ganska komplex ändring i ett program. Jag hade preppat med massa emails, bilder, förklaringar veckor innan. Sessionen börjar med att han ger sin uppfattning. Säger: "du har visst gjort mest ändringar här va",...och pekar, fantastiskt nog, på den enda komponent som jag inte rört. Känner att tårarna är på väg, men håller mig lugn och börjar förklara. Igen. Klockan tickar. Ser att jag missat tåget kl 19, 20... . Har sen kvar att dels skicka tackmail, sen också se till att inte glömt kvar något. Runt 19:40 är det fortfarande massor kvar, men indiern...som då är i annan tidzon, håller på att klappa ihop, och måste bege sig om 15 minuter. Frågor om vi kan fortsätta på måndag, jag undrar om han skämtar.

Nu tänkte jag mig att jag har 1h till på mig innan sista tåget går, till tackmail och städa undan etc. Blir då avbruten av säkerhetsvakt, som upplyser om att jag måste vara ute innan 20:00, ny policy. Byter till turbo, vräker iväg mail, avslutar hårt med sy-nålen, skiter i städning.

Klockan 19:57 när jag är klar. Letar nummer till taxi, kontoret är ju 6km utanför stan....och ser nu att jag inte har några pengar. Inser att nästa tåg går om 1h, och bestämmer mig för en nostalgisk promenad tillbaka. 45 minuter senare är denna promenad slut, jag är genomsvett, inser att min regnjacka behöver tvättas, för hela jag luktar nu rutten svett när jag kliver in på tåget. Ändå nöjd och glad, för inser att nu är det slut på pendlandet, vara beroende av en järnväg som inte fungerar, bränna oändligt många timmar och jämt vara trött! Whoopeeeee!

Dagen slutar ca 23:30, då är jag hemma, med välförtjänt kvällsmat i form av berg med kryddstark indisk kyckling, samt pommes frites, heja East London och mångfaldigheten.

Sov hårt, tungt och länge.

Jättepark runt hörnet

Idag är det den 9:e september. Vi flyttade till Stratford, nordöstra London i mars, dvs ca ett halvår sen. När det är dags för inlines, öva pois, bara softa utomhus, vill man ju ha en park. Så då drar vi alltid till Hyde Park, eller Regents Park. Fina parker är det, men de ligger båda ca 40 minuter bort från Stratford, vilket är lite tjurigt när man bara vill åka inlines i 10 minuter. Så detta har vi gnällt om ett antal gånger, och ofta skitigt i att dra iväg många tillfällen. Vi har förstås beklagat att det inte finns nån bra park i östra London.

Idag fick vi för oss att, efter ett halvår, istället för att pinna ner till centrala London, bara ta en cykeltur i närmsta kvadratkilometern.

Efter ca 3 minuters cyklande, kommer vi till en park vi inte kände till, "Stratford Park". "Trevlig" tyckte vi, och såg att där kunde man nog läsa en bok eller göra lite pois, och tyckte att synd att vi inte sett denna park tidigare.

Sen fortsätter vi 2 minuter till. Då ser jag några grabbar som lirar fotboll på en stor stor gräsplätt. Säger till Tessan "ska vi åka in här och kolla eller?" "OK". Så vi ger oss in...i vad som visar sig vara West Ham Park. Och vi cyklar. Och cyklar. Och cyyycklar. Parken tar aldrig slut!
Och det finns tennisbanor, kricket-banor, jättefält, vrålfina rabatter, botaniska trädgårdar...i princip en annan variant av Regents Park, förrutom att denna hade mer.

Vi åker runt och häpnas, och när vi väl kommer ut på andra sidan igen,....ser vi höghuset på gatan där vi bor...

LOOOSERS!

För att sammanfatta då: vi har en jättepark på skrikavstånd från där vi bor! Och i jämförelse med alla gånger vi beklagat oss över parker i östra London, så är vi ju inget mindre än kompletta idioter som tagit ett halvår på oss att upptäcka den. Men nu har vi gjort det, och det är väl bara att börja utnyttja i ett par veckor innan hösten kommer.

Skogaholm!

Fick en attack med sug efter mackor igår! Skogaholm då...fick inte ur brödskivorna ur huvudet!
Fantasier resten av eftermiddagen:
1) macka med greve-ost
2) macka med kaviar
3) macka med räkost

Pga sen hemkomst blev det istället en levererad pizza för 100 kronor, lite synd när man nöjt sig med ostmackor för 10 spänn.

Måndag och tåg"resa"

Nedanstående är i stort sett bara ett långt gnä...eh, redogörande för hur käckt det är att pendla ibland. Mål: Stratford till Norwich via Ipswich, tågtid: 2h.

Söndag kväll: kvar i Stratford( London), skulle åkt till Ipswich och tvättat kostym etc, men igen så är tågen ersatta med bussar mellan Ilford och Shenfield. En sträcka som med tåg är 10 minuter, men som men röda dubbeldäckare som ska stanna vid allt som ens ser ut som en hållplats tar ca 1 h 20 minuter (fick jag erfara förra helgen), samt har man jättetur tar hela resan bara 3ggr så lång tid som den vanliga timmen.

Därför blev det i säng tidigt på kvällen i Stratford istället, sen upp tidigt dagen efter. Steg 1 sket sig lite, och det skyller jag på I Robot och Jonny Mnemonic, som båda började för sent. I säng midnatt, upp kl 06:00. Uppstigning 06:00 bestod istället av mig med syn som en grävling med en tandläkarlampa i ansiktet försökte pricka "snooze", och valde "stop" istället. Ren tur väckte mig 06:40 istället, i brist på tidsmasking fick jag inse att jag inte skulle hinna med 06:30-tåget. OK, inte på jobbet kl halv nio idag då. OK. Tar nästa. Åker till stationen (med min cykel förstås). Glömmer att det tåget inte stannar i Stratford. OOooook, NÄSTA då. Tar det, efter en uppfriskande timme på plattformen i Stratford. Smärtfritt till Ipswich. Av tåget 08:44, sen snabbt hem och byta till jobbkläder, sen vidare till Norwich, tåg 09:08. Jagar iväg på cykeln, till lgh, byter kläder, cyklar smått våldsamt, tillbaka 09:03. 09:08-tåget inställt. Jihou. Nästa tåg efter det 09:44. Ytterligare gott om tid att kolla in plattformen i Ipswich. Tåg 09:44 i tid, iväg. Uppe halv elva, sen cykel 20 minuter ut till jobbet, sen till slut i jobbstolen straxt innan 11.
Samt rätt trött utan att ha gjort en skvatt i jobbväg än.

Cykel

Ville bara skryta om att jag faktiskt cyklar till jobbet nu. Dvs jag cyklar till tågstationen, åker tåg, samt cyklar ut till kontoret/kunden. Det senare är 5km, så det bör bränna lite fläsk om jag fortsätter. Totalt blir det nog ca 1.3 mil på en dag. Cykeln är en ihopfällbar en, en Brompton M3L, går som ett skott för att vara mindre än en vanlig cykel. Mitt 15-åriga jag skulle dock cykla cirklar om mig och undra vad det var för gubbe som satt och svettades utan att röra mig nämnvärt framåt. Behöver komma i form!

Körtkort del 2 & godis från IKEA

Jo: lagom efter att jag kommit på att det är ingen ide att vänta på att en troligtvis halvhög manager från Cambridge ska orka kolla om han/hon haft fel i en fråga de senaste par åren, kom jag på att jag nog kunde ringa ett annat bolag istället. 1car1 blev det. Visste att jag hade rätt ang körkortet, men duckade denna gång helt för frågan. Det belönade sig med en bil, Vauxhall(Opel) Astra, svart och sprillans ny. Två saker bara: det var inte rätt bil, jag skulle ha en mindre. Så säljaren körde med snackat "The car you booked is gone. But listen: I'll probably get in trouble for this, but I will try to get you a bigger car for the same money". Stank säljarsnack i mina öron, att liksom göra mig en tjänst jag inte bett om ang bilen, jag ville ha en mindre, och förväntade mig att han skulle försöka få mig att göra en "gentjänst" på något sätt, något jag inte hade varit på humör för. Blev samma pris och inget trix iaf, utom att det blev inte automat som jag bett om, utan manuell växellåda. Då allting sitter helt fel i en engelsk bil, trodde jag det skulle bli krångel. Insåg dock snabbt att precis allt faktiskt är precis samma, 1-5 på samma ställe, bara förarstolen som sitter på fel sida om allt. Var bara en gång under hela helgen på G att dunka i femman när jag skulle från ett rödljus lite snabbt.

Så! Hem och packa som en vilde, sen köra ner mot London...inte 9 på morgonen som tänkt utan klockan 13. Satnav och GPS på vägen ner igen, tvärstopp i Manningtree direkt efter Ipswich, snälla satnaven räknade om och körde mig runt. Den var dock maktlös mot lördag eftermiddag i London. Kom ner vid 15, och var lika ensam som en drottning i en myrstack. Gasa, bromsa, gasa, bromsa....bromsa, sucka, ga....etc. Sen lite tråkigt packa, åka mer bil, handla, försöka handla soffa, mm ospännande.

Det blev en till visit på IKEA med, den i Edmonton, norra London. Edmonton ser nästan lite amerikanskt ut, med bara jättevaruhus av alla sorter. Edmonton ser med andra ord ut som ett sånt område det är lite svårt att bara köpa ett tuggumi.

IKEA: denna gång gick allt rätt ok, hittade allt någorlunda bra, samt viktigast av allt: denna gång hade vi planerat in 15 minuter extra till området EFTER kassorna: svensk varmkorv, svenskt kaffe, svenskt GODIS! Köpte 2 varmkorvar som jag försökte äta våldsamt fort, under tiden nån britt eller ryska (lite oklart) stirrade på mig i förundran över farten. Lingondricka till, smaskens det med. Godis: handlade Bilar, Daim, mjölkchoklad, salta sillar (dreglar medan jag skriver), nyponsoppa och lite mer, lyckades komma upp i dryga 300 spänn, inte illa när tex Bilar kostade 8kr. Fick igen välförtjänta blickar.

Sen, pga fortfarande inget varmvatten i nya lägenheten, blev det ett besök på ett tvättställe med. Sånt där med 20 tvättmaskiner i rad, där man lägger i en polett och sen sitter och glor på tvätten alt en bok. I brist på bok satt vi mest och hade aptråkigt. Tvätten låg i område väldans nära London City, men var väldigt nedgånget och fattigt....blir såna ställen som tvättplejs dyker upp på, annars har folk maskin hemma, "tvättstuga" verkar de inte kommit på än.

Började tillbakafärd till Ipswich 23:30, mindre klyftigt, var hemma 01:00, tröttare än tröttast, men hemfärden gick i alla fall bättre än förra helgen, då satnaven kraschade (dvs vägrade starta igen), men med nytt och annat program gick det felfritt.

Under helgen lärde jag mig också följande saker:
En affär "Open 7 days a week" hindrar inte att man kan ha stängt varje söndag.
"Open 24hrs" på Tesco-språk betyder att man öppnar 9 och stänger mellan 17 och 20 nångång.

Körkort igen....

Dags för flytt nr 2! Hämta bil från Europcar igen för helgen liksom förra helgen, sen brumma ner till Stratford(London) och dumpa resten av stora grejerna (ja, utom aku-gitarren förstås, den lämnar när jag lämnar).

Iaf, efter sen James Bond igår (ska Bond tjuta sådär mycket?) var det att fixa ordning satnav-mjukvara igen (eftersom förra kraschade hårt mitt i London för en vecka sen), det var pga lite strul klart ca 02:00 inatt. Efter att ha precis stängt ögonen ringde klockan 07:50, dags att hämta hyrbil.

Lite lätt groggy fällde jag upp min lilla ihopfällbara cykel och brände ner till kontoret till 08:00.
Slänger upp korten och bokningen, och får en "hm,....I'm sorry" tillbaka! "Va", tänker jag förstås. "You can't drive on this license anymore". "Jorå", tänkte jag, jag gjorde det förra veckan och det gick galant Men sen kom infon att jag bara kunde göra så 1 år, sen fick jag byta. Hipp hurra, så om 100 år då tänkte jag förstås. Dagen börjar kännas rätt inställd. Cyklar hem igen och kollar hur man får DVLA (=Vägverket) att byta körkort. Men: hm igen?! Jag kan byta, och byta tillbaka, och köra här och där med båda lite och sen byta igen, men: inom EU...eller EU:s körkortsstandard, så får man köra i annat EU-land upp till 3 hela år! Och det är jag inte nära än. Ringer Europcar igen, samma person: meddelar förstås mina upptäckter. Svar att "min manager säger att det är 1 år", inte helt chockad över brittens läggning för byråkrati, men tänker att de ju skulle kunna ha andra regler ovanpå de allmäna, .......... så väntar nu på att höra ngt tillbaka, samt att posten ska öppna så jag kan börja byta om det behövs, men är lite glad att lägenheten här inte uppsagd då jag nu inte vet när och hur jag ska får ner resten av grejerna till nya stället.


DVLA, engelska Vägverket, är en seg maskin. För ett år sedan fick de mig att skaffa en scooter-körkort och talade sen om att "förresten, du kan använda ditt svenska", i princip.

Varför?

Jo, därför. Jag tänkte lägga upp de mest krångliga och knepiga saker som händer här då och då, så jag inte behöver skriva det i lika många mail som nu,...i bästa fall. Som när tågen stannar pga en svan står på rälsen,...eller varför inte löv på spåren som stoppar tåg, sömn genom upplopp på festival, panikshopping i IKEA-lagret i London och lite sånt.

Men nu är det dags att lämna "lägenheten" vi snart bodde i, ska se senaste Bond-filmen och trycka i mig en engelsk korv dränkt i senap och ketchup (hållandes andan förstås) samt kämpa med det badkar Cola man får till. Kram!